Igår var jag och såg Kongh och Tribulation på Midsommargården. Midsommargården är ett mycket bra ställe att ha spelningar på (kom ihåg att köpa biljett till Nigh Goat-kvällen den 7/5! Där kan man se band som Karpis, Moloken, Switch Opens och Come Sleep.)(Vilken lång parentes.)(Den förra alltså, eller nu blir det den förrförra.) Jag hade inte hört något utav banden innan, men efter Kongh-spelningen fick jag ändå en känsla av att "detta har jag hört förrut". Den där genren är så uttjatad. Been there. Fick dock höra att detta var ett band att hålla ett öga på, så jag får väl prova en gång till, med lurar, och inte med gårdagens kassa ljud. Tribulation var en trevlig överraskning i alla fall, bra svensk dödsmetall. Snygg semi-corpsepaint också, haha.
Idag var jag till optikern, och tydligen så har min syn blivit sämre och så är jag även numera astigmatiker. Jag googlade det och fick denna förklaring: "Astigmatism är den medicinska benämningen på det synfel som orsakas av en onormal krökning av hornhinnan." Happ.. Men jag ska inte gräva ner mig i hornhinnebekymmer. Istället så ska jag dela med mig av en ny musikalisk upptäckt; bandet Coil med skivan Horse Rotorvator. Den är som en blandning av mörk ambient /industri/ elekronisk goth. Passar bra att lyssna på på kvällen när man känner sig konstig och goth. Här är ett smakprov:
Don Hertzfeldt är en amerikansk kille som gjort en massa kortfilmer, bland annat Everything Will Be Ok och I Am So Proud of You som jag och Robin såg igår. Man ska se dem i den ordningen. Fantastiska filmer! Han har en speciell stil där han blandar streckgubbar med otecknade bilder (i tidigare nämnda filmer). Svart komik och surrealism, det blir sällan bättre.
Jag kan även nämna att jag drog ur en visdomstand idag. Det var inte planerat, utan det blev bara så. Tanden fick jag med mig hem. Undrar om jag ska använda den som hänge på ett halsband..men så gör man väl bara om man dödat någon och är stolt? Jag har kanske dödat en bit av mig själv? Fast det var ju inte jag som gjorde det, det var en fin och professionell tandläkare vid namn Leszek. Leszek har alltså dödat en bit av mig. Det är okej Leszek, den bjuder jag på. Kanske har jag gjort ett halsband av tanden till min nästa inbokade tanduttagning, som jag kan ge till honom istället. Är det socialt acceptabelt?
